Solving complex problems in emergencies: A Fire and Rescue Service perspective

Syftet med denna licentiatavhandling är att bidra till en ökad förståelse för hur
räddningstjänsten kan förbättra sin förmåga att lösa komplexa problem vid
storskaliga olyckshändelser. Större olyckor är ofta komplexa och dynamiska
händelser som kännetecknas av en hög grad av osäkerhet, oförutsägbarhet och
tvetydighet. Under sådana förhållanden utmanas räddningstjänstens förmåga att lösa de olika och många problem som kan uppstå både i följd och parallellt. För att hitta en lösning på ett problem förlitar sig räddningstjänsten ofta på tidigare erfarenhet, övningar och planer. Men att förlita sig på tidigare erfarenhet för att förstå problemet och hitta en lösning är inte alltid möjligt eftersom många
räddningstjänstorganisationer saknar omfattande erfarenhet av större komplexa
händelser.

Denna avhandling har utforskat hur räddningstjänster kan förbättra sin förmåga att lösa komplexa problem med avseende på storskaliga händelser. Resultaten baseras på intervjuer med 20 respondenter som varit inblandade i dessa typer av händelser, samt olycksutredningar och händelserapporter från 166 storskaliga händelser under två år. Avhandlingen identifierade åtta faktorer som påverkar komplex problemlösning och visade på hur räddningstjänsten samarbetar i nätverk för att lösa komplexa problem.

Räddningstjänsten kan använda de identifierade faktorerna för att få insikter om vad som krävs för komplex problemlösning. Till exempel kan räddningstjänsten
använda de identifierade faktorerna för att veta vilken typ av information som
behöver samlas in och därefter använda informationen för att hitta lösningar på
problemen. Faktorerna erbjuder ett praktiskt alternativ till att få en omfattande
förståelse för komplexa problem, där tidigare erfarenhet saknas, vilket möjliggör
utvecklingen av mer insiktsfulla och effektiva lösningar.

Vidare visar faktorerna att komplexa problem inte kan lösas ensamt, utan för att lösa dessa problem behöver räddningstjänsten samarbeta i nätverk. Resultaten indikerar också att räddningstjänsten vanligtvis hanterar komplexa problem genom att bryta ner huvudproblemet i delproblem för att lättare identifiera vilka resurser i nätverk som kan eller bör mobiliseras.

Teoretiskt har denna studie bidragit till att förbättra litteraturen om komplex
problemlösning och visat på hur de två analysramverken som använts i studien kan förbättra lärandet efter en räddningstjänstinsats.