Spatial Vision in Birds: Anatomical investigation of spatial resolving power

Popular Abstract in Swedish
Fåglar har fascinerat människor i århundraden. Färgen på deras fjädrar, deras flyghöjd och deras förmåga att fånga små byten har skapat den allmänna uppfattningen att fåglar har en fantastisk syn. Föreställningen att fåglar har skarpare syn än människor är väletablerad hos jägare och fiskare och finns att hitta i litteraturen. Det finns emellertid tusentals fågelarter och deras synförmåga skiljer sig åt. Idag känner man endast till några få rovfåglar som kan se finare detaljer – spatial upplösning – än människor. I den här avhandlingens kappa ger jag en översikt av de teoretiska begränsningarna för spatial upplösning och hur denna egenskap kan mätas, och jag ger en bild av mångfalden av fågelögon och deras utveckling. Sammanlagt lägger jag fram fyra originalstudier om fåglars näthinna och spatiala upplösning.
I den första studien undersökte vi två papegojor, undulater och bourkesparakiter. Dessa papegojor lever i ett öppet landskap i centrala Australien och vi förväntade oss att de skulle ha ett brett lateralt område av skarp syn i näthinnan för att i detalj kunna övervaka händelser utmed horisonten. Det hade de emellertid inte. Vi upptäckte även att de har relativt låg anatomisk synskärpa som inte stämmer överens med uppskattningar av synskärpan från beteendestudier.
I den andra studien undersökte vi två petrellfåglar: klykstjärtad stormsvala och stormfågel. Den klykstjärtade stormsvalan är en mindre, kryptiskt färgad fågel som bygger bo i hålor och förlitar sig på luktsinnet för att hitta mat. Stormfågeln är en större och färgglad fågel som bygger bo i öppna landskap och är mindre beroende av luktsinnet för att hitta mat. Våra resultat visar att stormfågeln har skarpare syn som den kan använda för att hitta andra fåglar ute till havs. Dessutom hade båda arter näthinnor med breda lateral områden för skarp syn, vilket man kunde förvänta sig av fåglar som behöver upptäcka föremål utefter horisonten på ett öppet hav.
I den tredje artikeln studerade vi hur syn- och luktsystemen utvecklas i den klykstjärtade stormsvalans ungfåglar. Vi upptäckte att synen inte är färdigutvecklad hos två veckor gamla ungar och näthinnan fortsätter att utvecklas under hela tiden i boet. Vi visar även att ögonstorleken ökar lika mycket som luktbulberna från två veckors ålder till mogen ålder.
I den sista studien letade vi efter dubbeltappar i fovean hos fyra rovfåglar. Dubbeltappar antas vara de synceller som ger skarp syn och för denna funktion bör dubbeltappar vara rikligt representerade. Vi hittade emellertid inga dubbeltappar i den centrala regionen av foveorna. Däremot hittade vi lila- och grönkänsliga enkeltappar och antar att alla enkeltappar finns representerade i fovean hos rovfåglar. Således förmedlar enkelltappar, men inte dubbeltappar, hög spatial upplösning hos rovfåglar.