Staden och resandet: Mötet mellan planering och vardagsliv

Popular Abstract in Swedish
Avhandlingen behandlar vardagslivets resor i staden. Utgångspunkten är de negativa konsekvenser som resor, framför allt med bil, har för miljön. Bilismen är ett fenomen som dominerar stora delar av samhället och istället för att minska i omfattning tycks den själv driva fram ett ökat bilberoende genom att avstånden och kraven på snabba transporter ökar. I slutändan handlar det om hur enskilda individer och hushåll väljer att resa i sitt vardagsliv. Syftet med avhandlingen är att förstå varför ett resbeteende med negativa konsekvenser för miljön uppstår staden. Detta studeras dels ur befolkningsperspektiv där det handlar om varför individer väljer att resa på ett visst sätt, med ett visst färdmedel, dels ur planerarperspektiv där det handlar om vilka föreställningar lokala politiker och tjänstemän har om befolkningens behov och resbeteende. Vidare sätts de båda perspektiven i relation till varandra för att se vilken överensstämmelse som finns i mötet mellan befolkningens behov och beteende och politikernas och tjänstemännens föreställningar om befolkningen och resandet. Man kan konstatera att samsynen mellan befolkning, tjänstemän och politiker brister. Ur befolkningens perspektiv är både kollektivtrafik- och närservicetillgången bristfällig och detta får konsekvenser för deras resande och vardagsliv. En annan planering av staden skulle kunna motverka deras bilberoende. Ur planerarnas perspektiv är det istället befolkningen som är obenägen att stötta närserviceutbudet. Om befolkningen valde att göra andra prioriteringar skulle samhällets utspridning och bilismen motverkas. På liknande sätt lägger tjänstemännen ansvaret för att ideal inte förverkligas på att politiker inte har kraft att stå emot krav från näringslivet och inte ser sig förmögna att öppet motverka bilismen. Politikerna å sin sida har en roll som medlare mellan olika intressen. Detta kan handla om att skydda staden från en alltför långtgående exploatering och samtidigt ansvara för stadens utveckling. Eftersom ekonomiska intressen ofta prioriteras och dessa tillsammans med en utbredd bilvana samverkar till att driva fram en utspridning av samhället får de miljöanpassade lösningarna stå tillbaka. Mot denna bakgrund är det svårt att se hur problematiken med samhällets utspridning och bilismen ska kunna lösas. De som formellt har politiskt och administrativt ansvar för planeringen av Malmö har svårt att styra utvecklingen bort från ett bilberoende samhälle. Befolkningen å sin sida väljer inte frivilligt bort bilen. I ett utspritt samhälle är det mycket svårt för dem byta till en mer miljöanpassad resandestil. Det är en komplicerad situation med flera bakomliggande faktorer som orsakar att ett resbeteende med negativa konsekvenser för miljön uppstår och bibehålls i staden. Med utgångspunkt i den här studien kan man konstatera att det för tillfället inte finns tillräckligt verksamma motkrafter mot samhällets utspridning och en fortsatt ökad bilism.