Sydsvenska baptister inför myndigheter. Tillämpning av religionsbestämmelser i Lunds och Växjö stift 1857-1862.

Popular Abstract in Swedish
Under 1850-talet framträdde baptismen som den första verkliga frikyrkorörelsen i Sverige. Den tog helt och hållet avstånd från det ordinära kyrkolivet och kom därför i konflikt med samhällets religiösa regelverk. Kyrkliga och världsliga myndigheter betrktade baptismen som villfarande och samhällsupplösande. Deras agerande mot baptisterna i landets södra delar blir i denna avhandling föremål för undersökning. Studiens syfte är att söka belysa brytningen mellan den svenska kyrkan och baptismen utifrån myndigheternas tillämpning av religionsbestämmelser i Lunds och Växjö stift 1857-1862.

Den snabba radikaliseringen inom en del av den sydsvenska nyevangelismen ledde våren 1857 till ett baptistiskt genombrott. Fem år senare 1862 uppgick antalet baptister i undersökningsområdet till ungefär 1 000. Domkapitlen i Lund och Växjö samt världsliga myndigheter i Kristianstads län och Sunnerbo sökte med stöd av gällande lagar och förordningar men med föga framgång motarbeta den nya rörelsen. Baptisterna betraktade alla mot dem vidtagna åtgärder, också de som var av rent andlig natur, som ett otillbörligt tvång och ett bevis på "förföljelse".

Statens högsta ledning ansåg, att de gamla bestämmelserna rörande villfarelse och avfall var oförenliga med de allt starkare kraven på religionsfrihet. När det gäller Lunds och Växjö stift, kom två avgöranden i Högsta domstolen och hos Kungl Maj:t i november 1862 att bilda slutpunkten för myndigheternas strävan att beivra sakramentsbrott och barndopsvägran. Strikt tillämpning av religonsbestämmelser hade visat sig vara en oframkomlig väg vid bemötandet av människor med annan övertygelse. Alla måste tillfredsställelse eller beklagande konstatera, att den religiösa och samhälleliga utvecklingen lett fram till ett ofrånkomligt faktum: Enhetskyrkans upplösning.