The Ephemeral City: Songs for the Ghost Quarters

Kyrkspirorna och tornen på Stockholms horisont blandar sig med radiosändningar som flyger ut över staden bredvid privatiserade våglängder, driver ner genom atmosfären och sjunker ner i det övergivna underjordiska telefonsystemet. Stockholm har byggnader som funnits där i århundraden, men är också full av den mest moderna och samtida arkitektur. Allt konkurrerar om sin plats i det kollektiva minnet. Det här konstnärliga doktorandprojektet i musik tar upp och omvandlar stadsbildens grundmaterial, skapar bilder av staden, mer subtila än de starka krafter som är i rörelse; där staden förändras så snabbt och på ett sätt som ofta skapar maktlöshet. Syftet är att stärka de boende i staden med en annan slags äganderätt till sin stad.

Materialet i projektet är tagna från urbana minnen och omvandlingar, psykogeografi och andarna i den efemära staden. Syftet är att möjliggöra en upplevelse av tillhörighet och hemmahörande som sträcker sig bortom kommersiella krafter och istället framhåller det flyktiga, subtila och imaginära. Projektet tar sig an tre frågeställningar: Hur kan musik och ljudkonst möjliggöra ett återtagande av tillhörighet och platskänsla genom kraften i individens fantasi? Hur kan alternativa inre bilder av staden förstärka en upplevelse av tillhörighet och platskänsla? När blir berättelser, minnen och alternativa framtidsvisioner kollektiva, när kan de delas med andra och när är de helt individuella?

Det finns ett improvisatoriskt samspel mellan det levande och det materiella i staden vilket möjliggör subtila sätt för de boende att återfå inflytande över sin omgivning. De konstnärliga verken i det här projektet är gjorda för att belysa dessa subtiliteter, centrerade runt ett antal kompositioner, improvisationer, konstnärliga samarbeten och ljudinstallationer. Med användande av modulära synthesisers, fältinspelningar, piporgel, multikanaluppsättningar; PureData- och SuperColliderprogram, stråkensembler med vevlira, nyckelharpa eller violin och ljudinstallationer. Valet av instrument och material är en efemär metafor för Stockholms arkitektur. Slutresultatet är en samling musik och ljudverk, gjorda för att belysa den imaginära staden. Tagna som en helhet, skapar verken i projektet en imaginär stad - Den Efemära Staden - För att kunna argumentera att detta frammanande av ett efemärt rum är ett sätt att stärka de boende genom fantasins makt, immuna mot de starka krafter som förändrar livet i Stockholm, med hjälp av det drömlika, omformande och flyktiga. Lika övertygande för det inre ögat som tegelsten och murbruk är i den yttre världen.