The importance of biomechanical restoration for total hip arthroplasty

Höftprotesoperationer har blivit ett säkert och mycket framgångsrikt kirurgiskt ingrepp och lever upp till mycket av de förväntningar som patienterna har. Förbättring av material, protesdesign och kirurgiska tekniker har förlängt protesöverlevnaden påtagligt. Emellertid är icke optimal protesplacering och felaktigt val av komponentstorlekar känt för att öka risken för biomekaniska problem och ökat slitage vilket kan leda till tidig lossning såväl som missnöje hos patienterna. Huvudsyftet med denna avhandling var att utvärdera vikten av förbättrad biomekanisk kirurgisk rekonstruktion avseende funktion och protesöverlevnad, samt att hitta sätt att uppnå denna förbättring. Vi använde radiostereometri (RSA), lågdos datortomografi (CT) för 3D-mätningar, 3D-mallningssystem, modularitet av proteskomponenter samt 3D-gånganalys, tillsammans med patientrapporterade resultat.
Vi fann en stark korrelation mellan hur man initialt positionerade en cementerad protesstam i anteversion och hur den senare migrerade med bakre rotation. Våra 3D-mättekniker uppvisade nästan perfekt precision vad gäller våra mätningar av femoral offset (FO), acetabular offset (AO) och global offset (GO). Vi såg inga statistiska skillnader i RSA-migration mellan modulära och standardtyper av ocementerade stammar, båda stabiliserades och uppvisade bra migrationsmönster. Postoperativ anteversion och FO/AO-kvota hade ingen påverkan på stam-migrationen, möjligen kan uteblivna skillnader bero på för få patienter i studien. Standardstammen tenderade att resultera i otillräcklig GO, medan modulära stammen inte gjorde det. 3D-mallning var överlägsen för korrekt förutsägelse av den slutliga stamstorleken och halslängden, men 2D-mallningen överskattade stamstorlek och underskattade halslängd. Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad vad gäller förutsägelser om cupstorlek. Vi hittade en oväntad progredierande varusdeformation, med samtidig korrosionsrelaterad koboltjon-frisättning från den modulära stam-hals-kopplingen. Jonkoncentrationerna korrelerade emellertid inte med lokala vävnadsreaktioner (ALTR) mätt med magnetkamera upp till 8 år. Biomekanisk förbättrad rekonstruktion vid höftproteskirurgi påverkar positivt kvaliteten på det totala gångmönstret med snabbare gånghastighet och med mindre bållutning över på den drabbade sidan. Förändring i höftrotation under gång var associerad med förändring i stammens anteversion i samma riktning. En ökning av externa höftadduktionsmoment var däremot inte förknippad med förändring av FO/AO-kvoten utan med en mer upprätt gångposition och ökad gånghastighet.
Biomekanisk rekonstruktion är betydelsefull vid höftproteskirurgi och våra studier konfirmerar behovet av noggranna mät- och utvärderingsverktyg för denna typ av forskning.