Transatlantic Transitions: Responses to the Russian Threat in the Baltic Sea Region, 2014-2020

Det övergripande syftet med avhandlingen är att utforska alliansbildning och allianshantering i en regional miljö, genom att analysera hur det ryska hotet i Östersjöregionen bemöttes under åren 2014-2020. Studien utvecklar i synnerhet begreppet ”informellt allierad” och belyser alliansbildning ur ett småstatsperspektiv. I linje med ett realistiskt tillvägagångssätt tar studien det internationella systemets inverkan på den regionala miljön som sin utgångspunkt för att utvärdera småstaters svar på ett stormaktshot. Genom sin fallstudiedesign tar avhandlingen avstamp i ett internationellt system dominerat av USA och undersöker det amerikanska engagemanget i Nato efter den illegala ryska annekteringen av Krim år 2014, samt hur det påverkade Östersjösäkerhet och alliansen. Vidare visar studien hur Sverige och Finland, som nära partners till Nato, integrerades i det kollektiva försvaret i sådan utsträckning att de uppnådde status som informellt allierade under år 2016. Ändå gick Sverige och Finland inte med i Nato vid den tiden. Studien belyser inhemska faktorer som i det svenska fallet kan förklara varför så inte skedde, trots ett erkännande av Ryssland som ett mycket allvarligt hot mot den nationella säkerheten. Teoretiskt bygger studien på strukturell realism och neoklassisk realism, samtidigt som den bidrar till alliansteori genom att introducera begreppet ”informellt allierad” och presentera en analytisk ram för att kartlägga hur och när en sådan status uppstår. Dessutom visar avhandlingen hur integrationsstrategier kan utvärderas, vilket bidrar till forskning om små staters svar på ett stormaktshot. Empiriskt presenterar studien ett rikt material om en formativ period för Nato och Östersjöregionen.