Unusual vascular responses in the umbilical artery, mediated by endothelin-like receptors

Popular Abstract in Swedish
Kontrollmekanismerna rörande blodcirkulationen i den mänskliga fetoplacentära enheten är fortfarande inte fullständigt kända, trots genomgripande undersökningar. Det är dock känt att den är viktig för att kunna bibehålla en normal graviditet och för att kunna frambrigna ett friskt nyfött barn. Om kontrollen brister kan utgången försämras i form av tillstånd såsom preeklampsi och/eller tillväxthämning. Det allmänna målet för denna avhandling var att studera effekterna av den mest potenta kärlsammandragande substansen som är känd, endotelin-1, och dess effekter på endotelin-lika receptorer i den mänskliga navelsträngsartären.

För att kunna göra detta, insamlades navelsträngsartärer från normala graviditeter. De dissekerades sedan fria från omgivande vävnad och användes sedan för in vitro försök. Kärlen placerades därefter i organbad, för att man skulle kunna avläsa kontraktionsgraden. Olika kontraherande substanser tillsattes kumulativt, antingen i närvaron eller frånvaron av hämmare. Fördelningen av endotelin-lika receptorer i olika delar av navelsträngen studerades sedan med hjälp av immunohistokemi. Endotelets specifika roll kunde studeras speciellt genom at förstöra detta lager av celler.

Immnohistokemin avslöjade ETB receptorer i endotelet tillsammans med en samtidig ojämn distribution av ETA receptorer i kärlväggens glatta muskulatur då man jämförde olika delar av artären. ET-1 medförde en kärlkontraktion i mellersta delen av navlesträngen somm effektivt kunde blockeras med hjälp av den selektiva ETA receptor blockaren BQ123. Däremot skedde detta inte i den del som befann sig närmast barnet. Vidare hade den selektiva ETB receptor blockaren BQ788 ingen effekt på vare sig de kontraktioner som frambringades av ET-1 eller av ormgiftet sarafotoxin S6b. Höga koncentrationer av den icke selektiva ETA/ETB receptor blockaren PD142893 minskade markant den ET-1 utlösta kontraktionen, medan låga koncentrationer var utan effekt. Däremot hade låga koncentrationer av PD142893 en förstärkande effekt på den sarafotoxin S6b medförda kontraktionen, där höga koncentrationer av PD142893 var utan effekt. Den förstärkande effekten kunde tagas bort genom endotelförstöring. I segment som var förbehandlade med 5-HT och BQ123, fick PD142893 den lilla relaxation som kunde utlösas av sarafotoxin S6b att försvinna. Både L-NMMA och indomethacin förstärkte ET-1 utlösta kontraktioner, medan de minskade de sarafotoxin S6b utlösta kontraktionerna. L-arginin motverkade den förstärkande effekten av L-NMMA på den ET-1 utlösta kontraktionen, vilket det inte hade på den sarafotoxin S6b utlösta. Dock hade L-NMMA en hämmande effekt i sig självt på kontraktioner utlösta av både ET-1 och sarafotoxin S6b. Vidare fann vi att höga syrgas tensioner förstärkte de

ET-1 utlösta kontraktionerna.