Vem bygger vi för? Om tillgänglighet och universell utformning i stadens rum

Vem bygger vi för? är den övergripande frågan i denna licentiatuppsats. Uppsatsen
syftar till att belysa och problematisera hur människor inkluderas eller exkluderas i
den byggda miljön, till följd av om, och hur mänsklig mångfald ges uttryck och
plats i plan och byggprocessen. Den bygger på två delstudier som behandlar hur de
tänkta användarna av den byggda miljön kategoriseras i planhandlingar och
styrdokument, vilka egenskaper och förmågor de förväntas ha, och vilka avtryck
som kan spåras av värden och mål som kan kopplas till Universell Utformning
(UU) i den byggda miljön.
I den första delstudien undersöktes hur användare av den byggda miljön
framställdes under planeringsfasen, inför kommande bygg- och
anläggningsprojekt. Hur de kategoriserades, vilka människor som synliggjordes
och osynliggjordes, och vilka krav som tidigt ställdes på användaren för att kunna
använda den byggda miljön, undersöktes i ett urval av 15 styrdokument och
planhandlingar från en medelstor svensk kommun. Resultaten visade att
kategoriseringar förekom i stor utsträckning i dokumenten, och att mönster av
skillnader och ojämlikheter återfanns i hela materialet. Framträdande egenskaper
hos förväntade användare var ungdom, utbildning, hälsa och framgång. Särskilt
påtagligt var hur äldre personer och personer med funktionsnedsättning var
frånvarande i materialen. När dessa personer nämndes, var det i första hand i
anslutning till frågor som rör tillgänglighet eller omsorg. Den bild av användaren
som dominerade var en ung, mobil och högutbildad cyklist. Delstudien visade
också på hur höga krav ställdes på användarnas funktionsförmågor, inte minst i
samband med beskrivningar om miljömässig hållbarhet.
Den andra delstudien genomfördes som en flerfallstudie av åtta utvalda, nyligen
färdigställda ombyggnads- och nyanläggningsprojekt i Göteborg. Syftet med
studien var att synliggöra närvaron och frånvaron av universell utformning i
undersökta byggnader och platser inkluderade eller exkluderade användare. Ett
mål var också att identifiera kritiska faser och händelseförlopp under plan- och
byggprocessen, där frågor om mänsklig mångfald riskerar att gå förlorade, genom
att undersöka vad som händer med UU-relaterade värden och mål från start till
slutpunkt i plan- och byggprocessen. Materialet innefattade bakomliggande
dokument för de åtta objekten, totalt 265 dokument genom hela plan- och
byggprocessen, samt anteckningar och 436 foton från fältobservationer.
Resultaten visade på några tydliga mönster. Ett av de mer överraskande resultaten
i studien var att UU:s mål och värden var mer framträdande i
ombyggnadsprojekten än i nybyggnadsprojekten. Skillnaderna mellan om- och
nybyggnadsprojekten visade också hur UU-relaterade mål och värden tydligare
framträdde i projekt som inte i första hand är marknadsdrivna, och där
ambitionerna att skapa en plats för alla går att avläsa längs hela processen. Det
visar på vikten av att mångfaldstänkande finns med i tanke, handling och krav
genom processen i sin helhet. Resultaten från observationer av de färdigbyggda
miljöerna visade också att osynliggörandet av vissa användare i planeringsstadiet,
också i hög grad överensstämde med ett osynliggörande av dessa grupper i det
färdigbyggda.
Gemensamt för flera av de undersökta nybyggnadsprojekten, främst i
bostadsprojekten, var hur man hållit en mycket hög profil inom hållbarhetsområdet
med innovativa och kostnadsfördyrande inslag, samtidigt som miniminivåer för
tillgänglighet i byggbestämmelser inte uppnåtts. Dessa avsteg från regelverket har
inte uppmärksammats, utan flera av projekten har istället framhållits som
förebildliga projekt, då de vunnit prestigefyllda priser inom arkitektur och
stadsbyggnad. Tillgänglighetslösningar bar ofta tydliga tecken på
”anpassningsåtgärder” som endera tillkommit under processens gång, eller som
man avstått ifrån helt.
Kategoriseringar av användare fanns på ett tidigt stadium i planprocessen, och
detta fick återverkningar i den byggda miljön. Det tycks saknas redskap för att i
planprocessen bättre kunna ta hänsyn till mänsklig mångfald och att hävda
allmänintressen som tillgänglighet. Schablonbilden av ’normalanvändaren’ är
stark, och förändrade planeringsförutsättningarna med starkare marknadsstyrning
underlättar och stödjer denna bild.
Resultaten visar på hur det byggs för en viss tänkt typ av människor och
beteenden, medan andra exkluderas. Nya ojämlikheter uppstår, och särlösningar
skapas för vissa användare.
Studierna bekräftar vad som upptäckts i tidigare forskning i flera avseenden, och
visar på ett stort behov av ökad kunskap, förändrade attityder och tänkesätt som
sätter mänsklig mångfald i fokus. Mer jämlika förutsättningar kan uppnås om vi
ställer kraven på den byggda miljön, istället för på användarens
funktionsförmågor. Genom att öka kraven på det bebyggda, med utgångspunkt i
UU:s principer och mål, kan förutsättningar skapas för att uppnå värden som
jämlikhet, inkludering och social hållbarhet.