Vi är oroade över senare ålderspension

Kerstin Nilsson, Boo Johansson, Per-Olof Östergren, Roland Kadefors, Gunnar Aronsson, Margareta Torgén , Sten Gellerstedt, Lena Abrahamsson, Catarina Nordander, Kai Österberg, Ingmar Skoog, Pia Hovbrandt, Gerd Johansson, Mikael Widell Blomé, Mats Bohgard, Stefan Pinzke, Mikael Forsman, Peter Lundqvist, Anna-Lisa Osvalder, Inger ArvidssonPeter Nilsson, Kerstin Persson Waye, Janicke Andersson, Clary Krekula, Elisabet Cedersund, Mona Eklund, Bengt Järvholm, Johan Stahre, Elisabeth von Essen, Maria Sjölund, Maria Warne, Lars Rylander, Mikael Ottosson, Mikael Stattin , Erika Wall, Anna Rignell-Hydbom, Kjell Torén, Susanna Toivanen, Måns Svensson, Carita Håkansson, Veronica Lövgren, Mats Hagberg, Lotta Delve, Kerstin Wentz, Anna L Larsson, Ann Bergman, Per Lindberg, Christofer Rydenfält, Kjerstin Stigmar, Gunnar Gillberg, Maria Albin, Lisa Björk, Satu Heikkinen, Åsa Tjulin

Forskningsoutput: Bidrag till övrig tidskrift/dags- eller nyhetstidningDagstidnings-/nyhetsartikel

Sammanfattning

Var fjärde person blir i dag sjuk till följd av sitt arbete. Att höja pensionsåldern för alla yrkesgrupper, utan konkreta åtgärder för att minska ohälsan, är därför problematiskt och mycket oroande. Det är, enligt forskarna, inte långsiktigt samhällsekonomiskt lönsamt att utan andra åtgärder höja pensionsåldern för alla.

Vi – 54 forskare – är mycket oroade över konsekvenserna av att, som föreslagits, senarelägga ålderspensionen.
Förslaget utgår i princip från arbetskraftsdeltagande i princip enbart styrs av ekonomin, medan forskningen visar att det bara är en av flera faktorer som styr hur länge och hur mycket människor väljer att arbeta.
Det här sättet att lösa problemet med en åldrande befolkning och ett sviktande pensionssystem är inte samhällsekonomiskt lönsamt på lång sikt, utan riskerar bara att flytta runt folk mellan olika ersättningssystem.
Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att tjäna in vår pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån ålder eller antalet år sedan en person föddes då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De med kortare utbildningstid har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har också oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.
Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ekonomin är självklart viktigt för att vi ska vilja arbeta, men den är som sagt enbart en av flera faktorer med betydelse vårt arbetsliv.
Hälsotillståndet, både det fysiska och det mentala, har en avgörande betydelse för hur länge och hur mycket vi orkar arbeta. Ett fysiskt och mentalt belastande arbete är en stark riskfaktor för en nedsatt hälsa i slutet av arbetslivet. Arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning spelar en allt större roll ju äldre vi blir. Andra aspekter är arbetsinnehåll, hur meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifterna är, balansen mellan arbete och familjesituation och fritidsaktiviteter. Organisationskultur, ledarskapet, stöd i arbetet och kompetens har stor betydelse för om vi ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.
Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste därför utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas samt de attityder som är kopplade till ålder.
Originalspråksvenska
SpecialistpublikationDagens Samhälle
StatusPublished - 2017 dec. 20

Citera det här