Viljen vi veta, viljen vi förstå ... : kunskapsbildning inom socialtjänsten

Denna rapport handlar om socialtjänstens kunskapsbildning. I dess inledning konstateras att kunskapsutveckling är något som ligger i tiden. Från flera håll pekas det på att det sker stora och viktiga insatser på detta område medan socialtjänsten av någon anledning tycks ha hamnat i skamvrån. I själva verket riktas det från flera oberoende håll stark kritik mot dess verksamhet och det hävdas att arbetet bedrivs mer eller mindre på känn och att metoder för utvärdering och forskningsanvändning är dåligt utvecklade.
Syftet med de undersökningar som presenteras här är att ta reda på hur det kommer sig att socialtjänsten har dessa problem. Vad finns det för hinder mot kunskapsutveckling och vilka vägar tycks framgångsrika? Har olika grupper inom socialtjänsten varierande strategier för att utveckla kunskap? Och vilka aktörer försöker nu påverka dessa problematiska förhållanden? Skiljer sig problemuppfattningar och åtgärdsförslag? I så fall varför?